måndag 24 augusti 2009

Blodiglar

Idag var det upprop för skolan igen, år två av två på journalistutbildningen. Tyvärr missa jag det för jag var tvungen gå på ett läkarbesök, bättre lycka imorgon!

Väl på sjukhuset så hade inte alla prover kommit in. Var på vårdcentral i fredags inför detta och lämnade 3 rör. Som vanligt var det ett elände och fick sticka om och ådrorna rullar undan och blodet slutar rinna..osv.
Så blodet hade givetvis inte räckt till alla prover, såå typiskt.

-Jag måste ta ett nytt prov på dig idag, går det bra? frågade läkaren.

-Hmm, joo det gör det väl, mumlade jag och började genast småsvettas. Hatar det verkligen, de missar alltid då de sticker och gröpar i min stackars arm nåt så eländigt. Blir helt blå efter.
-Får väl se om det funkar, brukar bli lite traumatiskt, mumlade jag vidare. (Lät som en unge)
-För vem, för dom eller för dig,undrade läkaren. Båda! utbrister jag, med tydliga minnen av Finspångs sjukhus som totalt stack sönder båda armarna och sedan började karva på händerna. Det gör ju så ont sticka på handen! Särskilt då de redan stuckit på fem ställen tidigare.
-Vi gör ett försök, annars får vi ta det kapillärt, avgjorde läkaren. -Kapillärt?! Jag hängde på direkt där. Hellre det. Sticka i fingret är ju en baggis i jämförelse. Då kommer det ju åtminstonde ut nåt blod. Något som jag annars börjar undra om jag har i armarna överhuvudtaget?

Han måste undrat hur gammal jag är? Låter som en tjurig unge, men det har verkligen varit jobbigt att lämna blodprov den senaste tiden.

Vid provdags så smyger sköterskan lite försiktigt bredvid mig mot sitt rum. -Kapillärt prov kan jag inte ta på dig, maskinen är trasig. Kan du tänka dig att prova i armen, eller brukar det vara för jobbigt?
-Mmm, visst försöka går ju, säger jag. Ibland funkar det funkar det ju faktiskt...

Sköterksan känns otroligt säker på sitt jobb, och hittar venen på första försöket. Viilken skillnad det är då de är vana och tar det lite varligt. Hon använde även blortrycksmanchetten som stas, det är alltid enklare då. Varför kan inte alla göra det, istället för att sticka sönder hela armen? Visst blå är jag nu, men inte på fem ställen och hon behövde inte jaga venen i armen heller. Vilken lycka!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen in till mig, tack att du tog dig tid att tassa hit! Lämna gärna en kommentar så jag vet att du varit här. Har du ingen blogg, välj anonym så ska det fungera ändå. Ha en fortsatt härlig dag!