Grynen fick en mysdag

Idag var det äntligen soligt väder och mina små gryn fick komma ut till ankdammen. Efter sju bedrövelser och mycket jamande och pip var vi där. Trots att det inte tar många minuter dit, är det ett litet elände att komma dit med allt. Väl framme så kom både min bror och min kompis Linda förbi och njöt i solen och fågelkvittret

Dessa hål som är rätt in i muren under huset är ju det mest intressanta som finns på denna jord. (Efter flygande fåglar och ekorrar som springer för livet). Dumma matte som ställt för våra burar så vi inte kommer in. HA! Jag kan buffa bort buren så kommer jag in, säger Pixie. *Grr, jobbiga katt*

Mjau, matte du får inte försvinna för långt bort. Vi måste se dig så att vi inte kommer bort.

Busan gick promenader och hälsade glatt på alla pensionärer som ville gulla med henne

Pixie klättrade upp i två träd och börjar nu lära sig att vända på sig då hon ska neråt. Tidigare har hon bara släppt och litat på att vi ska ta emot henne, men det är ju inte alltid man står där då hon klättrat upp. Det har hon lärt sig den hårda vägen, stackars tjejen

Att det vaggar omkring änder överallt bekommer inte flickorna alls, undrar om de tycker att de är läskiga då de är lika stora som dom är? För alla andra fåglar är ju så himla kul att jaga eller titta på.