grannens underbara tulpaner
Hm, hur ska jag snabbast hinna högst upp? undrar Pixie
Wroom, säger de sedan är hon i skynJobbat idag, alltid lika roligt på lördagar. Skrik och panik, gorm och hets. " Jag tar det bara lugnt, även om det är mycket att göra. Annars blir jag så lätt argsint". Sa Johan framåt klockan tre. Då hade jag varit argsint sedan klockan elva eller liknande... Satans glasselände alltså, står och hoppas på regn varje gång man ska jobba. Vilket slöseri på sommardagar!
Efter jobbet så rensade jag i landet. Tog bort alla blad efter föredetta påskliljor. Inte så kul att ha dem spretandes i landet då granngubbarna har så perfekta rader med utsökta tulpaner. Pixie ville vara med och rensa och stod och jamade hjärtskärande. Då jag gick till soprummet för att kasta allt bös så jama hon ännu värre. Då gav matte vika och gick en promenad med de små lurvisarna på gården. Hopplöst uppdrag då de sliter och drar åt varsitt håll hela tiden. Pixie far upp i träd och jag efter i 180 med en kasande Busan i andra handen. Peter fick ta Busanstackaren så Pixie fick dampa av sig lite. Men jädrans så snabb hon är! Upp i träd i 190 sedan är det verkligen svårt att få ner henne. Hon släpper och förväntar sig helt sonika att vi fångar henne på vägen, men denna gång så fastnade kopplet högt upp. Vilket lämnade en dubbelvikt Pixie lååångt upp i trädet. Hon satt där med världens största ögon. Fick knäppa loss henne och bära in stackaren som en trött trasa, så fick Peter gå ut och lossna kopplet uppe i skyn. Nu ligger hon och sover, blev trött av sitt lilla äventyr.
Efter jobbet så rensade jag i landet. Tog bort alla blad efter föredetta påskliljor. Inte så kul att ha dem spretandes i landet då granngubbarna har så perfekta rader med utsökta tulpaner. Pixie ville vara med och rensa och stod och jamade hjärtskärande. Då jag gick till soprummet för att kasta allt bös så jama hon ännu värre. Då gav matte vika och gick en promenad med de små lurvisarna på gården. Hopplöst uppdrag då de sliter och drar åt varsitt håll hela tiden. Pixie far upp i träd och jag efter i 180 med en kasande Busan i andra handen. Peter fick ta Busanstackaren så Pixie fick dampa av sig lite. Men jädrans så snabb hon är! Upp i träd i 190 sedan är det verkligen svårt att få ner henne. Hon släpper och förväntar sig helt sonika att vi fångar henne på vägen, men denna gång så fastnade kopplet högt upp. Vilket lämnade en dubbelvikt Pixie lååångt upp i trädet. Hon satt där med världens största ögon. Fick knäppa loss henne och bära in stackaren som en trött trasa, så fick Peter gå ut och lossna kopplet uppe i skyn. Nu ligger hon och sover, blev trött av sitt lilla äventyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen in till mig, tack att du tog dig tid att tassa hit! Lämna gärna en kommentar så jag vet att du varit här. Har du ingen blogg, välj anonym så ska det fungera ändå. Ha en fortsatt härlig dag!