Brist på platser i solen

I dag kom Stångåstadens utemöbler till gården. I år fick vi nya fina och vita, en liten grupp. Men de hann knappt komma dit förrän det satt en granne där och läste. Jag tror han hann läsa i ungefär fem minuter, innan en gammal tant som bor här satte sig där och höll på prata hål i huvudet på honom om sin sjukdom. "Jag har ramlat inne i trappen, det är nåt fel i huvudet på mig. Jag förstår det inte, det bara kom". Berättar hon för alla som vill höra, om och om igen. Flytta till ett boende kanske?! Bokläsaren gav upp och packa sig in igen, då han tröttnat på tjattret. Då satte sig tre yngre grabbar där och söp, och rökte vattenpipa. De blev kvar i timmar. Efter det så gick jag ut dit, solen försvinner fårn uteplatsen vid ett och då blir det kyligt. Jag tog med mig Pixie och en bok, tänkte sitta i solen en sväng. Men vi hann knappt sätta oss förrän en barnfamilj (från andra sidan gården, som har sol heeeeeela dagen) kom och Pixie blev livrädd för vagnen. Inte blev det bättre av att ungarna jaga henne och drog i kopplet. Det var bara att gå in igen då, suck. Nu kom jag ihåg varför jag tyckte förra sommaren var jobbig, det finns ju ingenstans att ta vägen...