söndag 7 oktober 2012

Samtalsgrupp och fin natur

Såhär tjusigt är det vid Ryttargårdskyrkan och vår kära lilla ankdamm nu på hösten.

Jag gick här i torsdags påväg till Smärtkliniken, där jag börjat gå i en samtalsgrupp. Det är ett forskningsprojekt mot långvarig smärta som jag blivit tillfrågad att vara med i. Jag hade väl hoppars på att hamna i träningsgruppen eller den gruppen som får medicinsk behandling, men inte då

I gruppen är vi åtta personer som lever med ständig värk och första gången pratade vi om vilken typ av värk. Det var ganska varierande, allt från olyckor med krossade nackkotor till fibromyalgi.

Efter mötet kände jag mig som en urvriden trasa, helt slut. Hur ska det kunna hjälpa min värk att höra om mer misär? Ja, vi får väl se, sex gånger kvar nu...

4 kommentarer:

  1. Vilka vackra höstbilder. Ja du får ge det en chans.

    Kramen

    SvaraRadera
  2. Det är ju mycket individuellt vad man mår bäst av, ibland kan det hjälpa att få höra att man inte är ensam, ibland är det bättre att få höra mer positiva tongångar för att bli uppmuntrad. Men är man inställd på en sak och det blir något annat kan man ju bli besviken.

    Ha en fin kväll!
    Kram,
    Regina

    SvaraRadera
  3. Vacker allé du har att promenera i. Ge det en chans :O)
    Kram Agneta

    SvaraRadera
  4. Det är verkligen vackert i naturen så här på hösten. Fin utsikt bakom dina blommande pelargoner har du också! ;-)

    Ständig värk är inte lätt (har det också). Det är nog olika om man blir hjälpt av att höra att man inte är ensam, eller om det tynger en mera. Kanske kan du få träningshjälp också...? Eller hitta någon som du kan göra roliga utflykter med... :-)

    Hösthälsningar
    Elisabet

    SvaraRadera

Välkommen in till mig, tack att du tog dig tid att tassa hit! Lämna gärna en kommentar så jag vet att du varit här. Har du ingen blogg, välj anonym så ska det fungera ändå. Ha en fortsatt härlig dag!