Säg den lycka som varar länge? Igår hade vallmon slagit ut. En stor superfin blomma i finaste aprikosrosa strålar i landet. Åh så himla fin! Men då istället så finner vi en stor äcklig grön larv på min ena rosbuske. Den jäveln har dessutom ätit upp hela rosknoppen så den är som en tom skål. Gaaah! Min rosbuske som jag med svett och blod grävde ner i våras, och som jag förväntar mig ska få vackra gula blommor med ljusrosa kant på. Den äts upp av en larv! Bah!
"Ser du larven!" Gastar jag till Marika, som är med för att titta på mina vallmo.
"Ja, den där måste du ta bort, annars äter den upp hela rosen för dig." Säger hon kolungt.
"Törs du ta i den?" Frågar jag halvt hysteriskt. Maskeländet är i alla fall 4-5 centimeter och helt illgrön och bubblig.
Snabbt som ögat plockar hon bort den, lägger den på marken, och Bam! Slänger den på marken och stampar på den! Grönt slemmos på asfalten. Kanske inte var min första tanke, att mosa sönder den. Jag antar att den fula larven en dag skulle bli en vacker fjäril. Och den får gärna äta på blommorna, men inte på min älskade rosbuske. Om fjärilen bara visste exakt hur omständigt det var att gräva ner rosbusken så skulle den nog be om ursäkt och spotta ut rosknoppen åt mig. Kanske.....
ULK....uach då. Hoppas Vallmon klara sig nu. Den är ju så fin :) Kram Maria
SvaraRaderaTack! Än så länge i alla fall, men har haft problem med maskar och sånt som äter upp mina blommor i flera år. Urk! kram
SvaraRadera