Idag står de om läkemedelsberoende i Corren. En man som ätit Nobligan Retard i 13 år. Jag har ätit den sedan år 2000 tror jag, tio år då ungefär. Fast jag får tiparol retard, "den billiga varianten" av samma substans. Jag minns att då jag bodde i Mjölby och fick nobligan, utan att vara retard, alltså snabbverkande. Retard är att den potionerar ut små mängder hela tiden under ett visst antal timmar. Men denna var som sagt pang på rödbetan, bokstavligt talat. Jag skulle gå upp på natten och kissa och kände varken ben eller nåt annat. Kissar jag nu? Sedan tog jag inte den mera. Så med andra ord, det är ingen alvedontablett jag proppar i mig dagligen.
När jag några år senare försökte sluta igen, så la jag av från ena dagen till en annan, inte smart. Vilken abstinens! Jag förstår knarkare och alkoholister så väl efter detta. Hemskt! Myrkrypingar i hela armarna och så ledsen och mådde som sämst. Min sambo fick ringa alla som skulle komma på min födelsedag det året, för jag låg bara i sängen och var så ledsen. Och värken gick inte leva med. Det var bara att börja igen och knapra tabletter i åtta år till... minst. Sedan kan jag trots detta inte påstå att tabletterna hjälper till fullo, det är det komiska i det hela. Vad är nästa steg då. Morfinpump?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen in till mig, tack att du tog dig tid att tassa hit! Lämna gärna en kommentar så jag vet att du varit här. Har du ingen blogg, välj anonym så ska det fungera ändå. Ha en fortsatt härlig dag!