Vaknade klockan sex imorse av att Pixie spydde ner hela deras rum. Eller var bara på två ställen, men mycket! Mysigt sådär på morgonkvisten. Peter låg och trynade bredvid och hörde inget. "Ska inte du gå upp", sa jag och rystade han halvt hysteriskt. "Nä, tog lite sovmorgon".
Okej, bara lägga sig och sova igen då.
RIIIIING! Ringer mobilen, nu är klockan plötsligt nio och Caroline babblar på om nya Amelianumret i luren. Precis innan ringde vanliga telen och jag orkade inte gå upp och leta efter den bärbara, brukar vara säljare så dags. Och telen har en förmåga att ligga precis överallt, gärna under nån filt eller liknande så jag inte hinner svara. Nu ringer den igen! Bäst släpa sig upp och leta då, "ja, det är Pernilla", muttrar jag surt i luren. "Hej, det är Linda på corren", kvittar det i andra änden. Typiskt att då jag svarar surt, beredd på en dum säljare så är det corren.... "Texten behöver vara klar till halv elva, hinner du det?" "Eh jo", säger ja och börjar fundera på hur långt jag hann kvällen innan och vad är nu klockan idag?
Intervjun igår gick superbra, väldigt trevlig människa. Men efter det var det mitt vanliga jobb, där de helt enkelt valt att misstro att jag haft ont dagen innan. Kul start på dagen stå och försvara sin värk. Det påverkar helt klart skrivandet, svårt vara kreativ då allt bråkas.
Dagen idag började ju sådär med, men nu är texten inskickad och snart ska jag ner på stan för en lunch med gullePaulina. Och solen skiner!
Kul att porträttet kom in i Corren idag!
SvaraRaderaHoppas att de är snälla mot dej på Karamello så att jag kan gynna dem med extra stora godispåsar. Det är ju nära att smita ner på nån fikarast ;-)
Mvh
Michael E