Hemska barn

Idag var det jobb som gällde. Redan klockan tio över tio var jag less på det. Öppnade klockan tio, efter att ha fixat med all öppningssysslor. Och hinner knappt låsa upp dörren förrän det kommer en liten snorunge med sin mamma och vill ha glass. En kula mangoglass ska det vara. Visst inga problem, börjar ösa upp i en liten bägare. "EN KULA SA JAG!" Gormar ungeländet plötsligt rätt ut, då jag precis gjort kulan klart. Är det för mycket undrar jag, det måste nog vara första gången tänker jag för mig själv. Mamman tycker att det är såå roligt att hennes lilla (vidriga bortskämda) unge just härjat på mig. "Haha, han vill inte ha så mycket", skrattar hon. Haha vad roligt, skräm ihjäl mig redan på morgonkvisten, för all del. Sen var jag på surt humör resten av den dagen.
Folk brukar generellt inte va sura och skrika sådär. Sedan trasslar eländena in i butiken och ska köpa godis. MED Glassen. Hade kanske varit smidigare att köpade på vägen ut? Men vad vet jag? Jag är ju så dum så jag kan ju inte ens göra en jävla unge nöjd.
Påväg ut ska de betala för godiset och då vrålar ungen att han vill ha strössel med. PÅ HELA GLASSEN! "Ja, nu är det såhär att du har slickat på glassen", (ditt kryp, så jag vill inte doppa den i strösslet, även fast du och din dumma mamma vill det)..."Så du får lite som jag häller över med en sked". Han menade att han vill inte ha strössel bara på ett ställe, förklarar mamman i len ton. Brukar man få det? Måste de idiotförklara alla? Guud så skönt då de gick ut genom dörren. Fick lust låsa efter dem.