En underbar, stor rhododendron i blekrosa blommade fint på kyrkogården
Denna bukett knölades in bakom de stora blå asen. Gammaldags, underbart väldoftande lila syrener. Lite hundkex och en rosa annan variant av syren.Nu har jag varit på bibblan och lämnat tillbaka böckerna jag hade till mitt examensarbete. På sista dagen, typiskt mig.
Påväg hem gick jag förbi mormors grav med nya syrener. Nu var jag där i måndags senast med blommor och de var givetvis vissna. Men det tragiska i hela blomhistorien är att någon hade planterat stora blåa växter sedan jag var där sist. De hade helt sonika kvävt alla mindre genom sitt enorma omfång. Vita små blommor hade knölats ner i jorden, i sin kruka, och kvävts av de stora blå de också. De överlevde alltså mindre än en vecka. Nu var de helt geggiga och slemmiga, lukta mindre angenämnt där nu kan jag säga. Var bara att börja röja slemmiga blommor i 190. Nu fick inte min bukett plats heller, utan får stå snett bakom stackars mormor.
Hemskt med hela gravhistorien. Mormor får helt sonika dela grav med sin mans första fru. Så namnet Margaretha står två gånger på gravstenen, för BÅDA två hette likadant tillråga på allt.
Försökte förvarna Peter då vi var där förra veckan, men han blev lika chockad för det. :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen in till mig, tack att du tog dig tid att tassa hit! Lämna gärna en kommentar så jag vet att du varit här. Har du ingen blogg, välj anonym så ska det fungera ändå. Ha en fortsatt härlig dag!