Denna vecka i skolan har vi äntligen fått skriva igen. Känns som det var evigheter sen vi gjorde det sist, har varit så himla mycket webbtv och radioinslag ett tag nu.
Det har varit flera superbra texter vi har fått analysera. En om Carola Häggkvist, av Erik Almqvist, ur en tidning som heter Filter. En väldigt beskrivande text om hennes liv, med tillbakablickar ändå från barndom tills nutid. Många väldigt fina bilder på henne som förstärker känslan.
Sen en ur DN, av Anna Bodin, om en 18 årig pojke som dör i väntar på nya lungor. Så himla hemskt! Även denna text helt underbart skriven, man har verkligen fått vara så nära familjen in i det sista. Hjärtskärande citat från mamman som inte vågar släcka adventsljustaken efter hans död, så hans själ säkert ska kunna hitta hem igen. Det är ju så man ryser av att läsa det. Jag bara önskar att jag en dag kommer få den känslan för att skriva, att kunna beröra så mycket genom bara mina ord på ett papper.
Nästa vecka ska vi skriva reportage om en person, 9-12 000 tecken, så långt har vi aldrig skrivit tidigare i utbildningen. Nu ska vi glömma bort allt vi lärt oss om att skriva en nyhetsartikel och börja om från början. Eller givetvis inte från början, all kunskap om intevjuteknik finns ju kvar. Nu gäller det bara att hitta en intressant och rolig person, som håller för att göra alla dessa tecken till en text som är intressant nog att läsa från början till slut. Den person jag hade hoppats på kan tyvärr inte, så nu får jag tänka om helt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen in till mig, tack att du tog dig tid att tassa hit! Lämna gärna en kommentar så jag vet att du varit här. Har du ingen blogg, välj anonym så ska det fungera ändå. Ha en fortsatt härlig dag!